Tuesday, April 17, 2007

Veckoslut på Long Island



Förra veckoslutet tillbringade jag med Solveig på Long Island i de kända Hamptons, rika NewYorkares sommarparadis (sommarvillorna= palatsen står på rad). Solveig är min morfars brors fd-kollega, och hon var så vänlig att bjuda mig hem till sig över helgen, fast vi aldrig träffats förrut. Trevligt sällskap, god mat, bastu (!), små nätta städer och långa sandstränder- vad mer kan man hoppas på? :)
På lördagen var vädret ännu fint (se bilden), men på söndag började den ökända stormen som det rapporterats om även i Finland. Jag hade inte ens vetat att en del av staden riskerade evakuering, det berättade mamma. Jag har inga vettiga tv-kanaler, så jag har varit lite "uutispimennossa". Men som jag skrev i mitt förra inlägg så vållade stormen mig inga större besvär än våta buntar.
Allvarligare nyheter (föurom att Ilkka Kanerva blev utrikesminister) är såklart skottlossningen i Virginia. Detta är ett vrickat samhälle som "producerar" människor som gör sånt!

2 comments:

Solveig Williams said...

Vrickat samhälle, det håller jag med om, fastän han ju var en inflyttad korean. Det mest vrickade är väl att man i flera delstater kan köpa vapen liksom smör. Och efter en kort frist medan köparens bakgrund ska kollas (hur noga?), får man sen köpa ammunition. Han blev tydligen inte tillfrågad vad de där 50 patronerna skulle vara till.

Värre: han hade uppvisat psykproblem och tom. fått vård, men ingen ansåg att han var så illa däran. Man burar inte in folk bara för att de är kufiska. Enligt en raport hade han blivit mobbad för sitt utseende, uttal och andra saker redan i grundskolan. Han kom till Virginia Tech med en hel del belastning. Det fanns tydligen inget stöd hemma. Och sen slog det slint totalt.

Tragiskt. Det kunde ev. ha undvikits. Först och främst med helt andra vapenlagar, och sen med ett bättre övervakningssystem och slutligen med snabb information. De som försvarar att det inte genast gjordes alarm säger att det kunde ha lett till panik. Oh well, we are all wise after the event.
Solveig

Johanna said...

Så sant, så sant.
Det är så synd att sådana här händelser verkar bli vanligare hela tiden!