Husdjur

Får jag presentera, fröken Kackerlacka! I vårt kök bor även lillebror, gammelfarmor, fästman, mor och far, kusin, tvillingsystrarna, morbror, faster (med familj), svägerska, storasyster och morfar Kackerlacka. De springer tyvärr och gömmer sig direkt när jag sätter på ljuset, så jag har inte haft möjlighet att lära känna dom desto bättre.
Må medges att bilden är tagen med en ganska avancerad macro-funktion, så fröken K. ser större ut på bilden än hon är i verkligheten. Hon är ca 4 cm lång - och tycker förresten inte om att bli fotad; slutsatsen dragen på basis av farten som hon hade när hon förökte att fly från det stora skrämmande blixtrande monstret, som alltså var jag med kameran i högsta hugg.

------------

Yhteenveto: Torakoita. Ja paljon.

Summary: I'm Finnish, I'm not used to cockroaches.

Abrégé: Il y a des cafards dans ma cuisine!

Snö! - Jee (?)

New York-borna är helt förvirrade- SNÖ I MARS !??! Det borde ju vara vår liksom. Plogbilar tycks vara ett okänt fenomen. Det är ändå så varmt att snön inte hålls i fast form, utan folk plaskar omkring i slask upp till vristerna. Inte så lockande att gå ut precis. Jämför med bilderna i mina andra blogginlägg, det ser lite annorlunda ut, va...
Jag fattar inte vart veckan tog vägen, den bara sprang iväg. När alla jobbuppgifter i princip är nya, så tar den enklaste grejen massor med tid. Så ibland känns det som att jag är jätte ineffektiv, men det börjar väl löpa bättre då man får lite mera rutin i jobbet. Själva uppgifterna har hittills främst varit att gå på möten och skriva rapporter till utrikesministeriet om vad som sades. Så jag sitter totalkoncentrerad i två timmar och skriver ner allt vad alla säger, så att jag inte ska missa något viktigt..
Just nu är förberedelserna för ett uppföljningsmöte om en tidigare konferens om barnens rättigheter på gång. Nu ska länderna komma överens om vilket datum, format osv. mötet ska ha- det låter inte så komplicerat men då alla vill ha sin vilja igenom så blir det nog det i alla fall. Det är ganska spännande med simultantolkning mellan engelska, franska, kinesiska, arabiska, spanska och ryska :)
Igår åt jag etiopisk mat för första gången, det var spännande. Man äter med händerna, och det vi beställde var olika bönmössön som man äter med hjälp av ett svampliknande bröd. Jag var tillsammans med en NY-bo, Kristiina, som är min bror Niclas vän.
Idag är det St. Patrick’s Day, som lär ska firas här på lite liknande sätt som wappen i Finland. Just nu är det någon parad på gång på Manhattan, och alla lär ska vara grönklädda och bete sig dåligt... skrämmande....
Förra måndagen var jag och lyssnade på finländsk musik på ett ställe som heter Knitting Factory. Det var något som hette Finnish Moosic Tour, nånslags exportkikka för finländska bänd. Jag har hört att det t.o.m. togs upp i nyheterna i Finland! Typiskt på något sätt, då Finlands ens nämns i något annat land så blir det nyhet hemma :) I alla fall så uppträdde Kimmo Pohjonens KTU-bänd, 22-Pistepirkko, Lodger och Disco Ensemble. Jag blev helt tagen av Disco Ensemble, dom är ju verkligen bra! Jag har inte tidigare hör deras musik, har bara hört talas om dem.
Och på onsdagen var det sedan dags för en helt annan sorts musikupplevelse, nämligen NY Philharmonic Orchestra! Jag hade turen att få en gratis biljett av en annan praktikant. Det var inte alls avslappnande och harmoniskt, som jag hade väntat mig, utan snarare kaotisk och stressande musik. Det var i alla fall mycket intressant, och musikerna var oerhört begåvade.

Nämen ser man på, en plogbil körde just förbi vårt hus! Jag som hade givit upp hoppet på att komma torrskodd nånstans idag :)

-----------------------
Yhteenveto: Sataa lunta --> newyorkilaiset paniikissa. Töissä mulla on ajoittain pallo hukassa --> asioiden hoitamiseen kuluu välillä kohtuuttoman paljon aikaa. Olen myös elänyt omaa elämääni --> suomalaista musiikkia newyorkilaisella klubilla, klassista stressimusiikkia.

Summary: It's snowing- What the ****? I'm still a bit lost at work... But I have been taking care of my social duties!

Abrégé: Bonjour! Je m'apelle Johanna. Je suis en New York. Au revoir! ;)

Första veckan avklarad

Första veckan på jobbet har varit intensiv, massor med nya saker att förstå och lära sig (och det kommer nog inte att ta slut här). FN har inte precis de enklaste strukturerna och beslutsprocesserna, det är mycket som ännu tillsvidare åtminstone är hebreiska för mig. Jag har varit så trött efter jobbet att jag bara inte orkat skriva blogg heller, utan nästan gått direkt och sova. Har känt mig lite onödig på jobbet, men bara jag kommer igång med de egentliga uppgifterna så ska det nog bli bättre. Det har nog blivit långa dagar ändå, för att få alla praktiska saker skötta och bekanta mig med utrikesministeriets dataprogram o databaser osv. Min boss Janne har varit jätte upptagen på grund av att Committee on the Status of Women har haft session, så jag har inte hunnit se mycket mer än skymten av honom. Alla andra som jobbar på representationen har också hemskt bråttom hela tiden, många verkar vara överbelastade med sina uppgifter. Jag har förstått på tidigare praktikanter att det i allmänhet varit lite si och så med orienteringshjälp från handledarnas sida... Men min välsignelse är Heidi, en annan praktikant på representationen som började ett par veckor innan mig. Henne vänder jag mig till när jag har någonting att fråga, vilket händer cirka var tionde minut!

På fredagar brukar alla praktikanter träffas på en bar på FN som heter Delegates lounge. Det finns omkring 200 praktikanter på FN:s sekretariat, som jag alltså inte har någonting att göra med för jag är ju anställd av Finlands stat/ Utrikesministeriet/ Representationen vid FN (=YKE; YK:n edustusto). Så för att träffa andra människor än de som jobbar vid YKE så är det ett ypperligt tillfälle att gå till Delegates lounge på fredagkväll efter jobbet. Och vad världen är liten! Jag träffade där två flickor, eller kvinnor är de väl vid det här laget, som jag träffat förut. Susanne gick samma kurs som jag på Göteborgs Universitet, och Jenni har varit med i utskottet för utvecklingssamarbete vid H:fors uni, där jag aktivt är med. Om den finlandssvenska ankdammen är liten, så tycks New York också vara det :)

Idag lördag har jag varit på MoMA; Museum of Modern Art. Jag hann tyvärr vara där bara en timme innan det stängde, för jag var så sent ute. Men med UN Ground Passet så kommer man in gratis, så jag kan gå igen när jag vill. Jag hann inte se de mest spännande tavlorna, som jag vet att dom har där som t.ex. Dalís rinnande klockor.

Temperaturen varierar något otroligt här förresten! Det har varit allt mellan -5 och +15 under den veckan+ några dagar som jag varit här. Man måste tydligen vara beredd på allt, och för säkerhets skull ha med både stopparock och t-skjorta i väskan när man går hemifrån...

Min vanliga kännykkä fungerar förresten inte (jag trodde att det var 3bandstelefon, men tydligen är det inte det). Så jag har nu vidarekopplat alla samtal ringda till mitt finländska nummer till den kännykkä som jag fick från jobbet här. Jag ger gärna mitt US nummer åt folk jag känner, men vill inte sätta ut det här på bloggen där vem som helst kan se den. Så skicka mail till mig om du vill ha numret, så skickar jag det till dig ”privana”!

Jag bifogar två bilder, en från MoMA och en från Times Square by night, båda bilderna tagna idag. Time Square är ett sjukt ställe, kapitalismens Mecka (eller kanske Las Vegas rankas ännu högre på den fronten) med blinkande megalomaniska neonskyltar av alla världens riistoföretag som man kan tänka sig.

Kuckelikuu, klockan är inte ens sju!

Jet lag... Jag vaknade för en stund sedan helt pigg och färdig för en ny dag. I och för sig helt positivt, enda problemet är att klockan är halv sju på morgonen! Dygnsrytmen har förskjutits ganska redigt, det har aldrig tidigare hänt att jag skulle vakna av mig själv före klockan 9. Det är ännu nästan mörkt ute och jag tönöttär här helt vaken. Men det positiva är att jag äntligen fick kontakt till nätet! Igår kväll var det helt omöjligt av någon anledning, kanske för att det var så många användare. Jag antar att jag är den enda tokstollen som är online den här tiden en söndag morgon...
Igår var jag första gången på Manhattan, kände mig som Alice i Underlandet när jag steg av metron. Det är nog inte meningen att man ska uppleva Manhattan ensam, jag saknade verkligen någon (helst Danne såklart) att dela alla intryck med.
Men å andra sidan så var det jätte effektivt att sightseea ensam. Jag hann med massor på bara några timmar; Grand Central Station, New York Public Library, Bryant Park (på första bilden, med biblioteket i bakgrunden), FN-byggnaden (övade in arbetsresan), Times Square (andra bilden), Broadway, Frihetsgudinnan (på superlångt avstånd må medges), Ground Zero, Wall Street (som visade sig vara en smal och ganska intetsägande gata) och Brooklyn Bridge.
Ground Zero var en obehaglig upplevelese. Att stå där och tänka hur det såg ut 11.9.2001, det gav mig rysningar. Det är nästan som att skräcken blivit inristad i gatorna, ingen kan ju glömma vad som hänt just på den platsen. Och att det dessutom är den geografiska startpunkten till de dåraktiga krigen i Afghanistan och Irak, det har man svårt att smälta. Dessa tankar i kombination med stora upphängda bilder från attacken och ivriga försäljare som trugade postkort med bilder av händelsen fick mig att gå därifrån så gott som genast.
Trots dessa tråkiga fiilisar rymdes det också mycket bra i dagen. Det var jätte varmt, nästan 15 grader tror jag, och soligt. Vissa gick t.o.m. i skjorts och t-skjorta! (Det skulle inte jag ha gjort.) Det var förvirrande att se dessa avklädda människor sida vid sida med folk i dunjacka, men det är ju lite som våren i Finland när ingen riktigt vet hur mycket man ska ha på sig.
När jag i ett skede tog fram min karta för att fundera vart jag skulle gå till nästa, så kom det genast fram en polisgubbe till och frågade om han kan hjälpa till. Då jag sa att jag bara funderar på vart jag skall gå till nästa så blev han som en turistguide och tipsade mig om sevärdheter i närheten. Tänk dig Jorma Virtanen, poliisikonstaapeli, som står vid Alexandersgatan i Helsingfors självmant gå fram till en turist och erbjuda hjälp!

Framme!

Hej på dig som läser det här!

Ja och hälsningar från the Bronx :) Anlände igår hit till New York City, och var helt durrig i huvudet efter den långa flygresan. Klockan 18.30 gick jag till slut och lade mig, då var klockan enligt min kropp 1.30 på natten. Med tanke på att jag vaknat klockan 6.00 så kan ni förstå att golvet gungade en aning. Men idag mår jag redan nästan normalt, har bara tagit det lugnt.
Har inte hunnit se så mycket annat än de närmaste kvarteren här runt 828 Gerard Avenue som är min adress. Bilderna högst upp är av aulan i huset där jag bor (resten av huset är inte lika fint...) och av gatan här utanför. Det är som på film att gå omkring på gatorna och snappa upp ett "What up nigga" här och ett "Hey muthafucka watch where you're going" där. Jag är definitivt i minoritet här pga. mitt kritvita fejs. Massor med afroamerikaner o latinon. Jag har idag hört mera spanska på gatorna än engelska, och en gubbe som talade spanska till mig vid Chinese takeaway luckan var jätte överraskad när jag inte förstod vad han sa. Och på tv:n är det lika många spanska kanaler som engelska. Kanske jag kommer att få lära mig lite spanska på köpet! Men det här gäller alltså nog bara Bronx, på Manhattan är det helt annan meininki.
Tuula, tanten som jag hyr rum av, är jätte hjälpsam o trevlig så det ska gå riktigt fint att bo här. Jag kände mig genast som hemma. Hon jobbar delvis med att laga finländsk mat på beställning och i morse när jag vaknade höll hon på att baka perus finsk bulla :) Jag ser förresten Yankee Stadium från mitt fönster. Rummet är hemtrevligt och så får jag kontakt till trådlös internet också, vilket är ett stort plus. De av er som använder Skype; det är bara att ringa eller skicka meddelande när jag är online! Ja och det sku vara jätte kiva med kommentarer såklart :)