Nu är det slut helt påriktigt!

Min sista kväll i USA (för den här gången i verje fall) lider mot sitt slut, imorgon eftermiddag flyger jag hem till Helsingfors. Konstigt konstigt! I går låg jag ännu vid poolen i San Diego, och i övermorgon är jag redan hemma i svala Finland.
Jag kom just hem från Arturos (en mexikansk kompis) bostad, vi hade en sista get together hos honom. Det var roligt att se mina NY-bekanta ännu en gång!

Vad annat kan jag säga än Finland, here I come!!

Detta betyder också att det här är sista gången jag skriver i den här bloggen... Snyft :ó( Men den kommer att finnas kvar på den här adressen i varje fall.
Tack till alla er som har följt med mina strapatser!!
Som tur får jag se många av er "live" bara jag kommer hem :-)

Zzyzx Road & Easy Rider

Lite fiilisar fran var drive genom oknen. Akta Easy Rider meininki... Och Zzyzx Road, there's a tongue twister for ya! ;-)

Las Vegas o Grand Canyon

Kom igar hem fran en tredagars resa till Las Vegas o Grand Canyon. Mycket sittande i bilen, vi korde genom Nevada o Arizona som bara ar oken (= hetare an hett), men det var definitivt vart det.

Grand Canyon var det vackraste jag nansin sett, otroligt! Det var helt overkligt, som att vara inne i en photoshoppad bild. Wow! Vi var dar vid soluppgangen (andra bilden), det var klockan 5. Det var jatte skont att vara dar den tiden, det var sa svalt o jatte lite folk. Da vi korde darifran kl. 9 borjade massorna stromma in, sa det var perfekt timing!

Las Vegas var intressant.... Men inte nodvandigtvis det forsta stallet dit jag vill atervanda, ganska sverigebatenaktigt som ni ser pa bilden. Men visst vet dom hur man bygger pomposa hotell alltid. The Venetian till exempel, som ar en miniatryrkopia av Venedig med kanaler o gondoler o allt. Taket var t.o.m. malat som himmel, det var ganska makee. Vi bodde pa ett stalle som heter Tropicana, som ar ett av de aldre hotellen.

En mindre makee grej var att jag fick varmeslag. Det var sent pa kvallen, och solen hade gatt ner sa det kandes svalt jamfort med dagen da solen gassade pa (da var det over 40 grader). Sa jag forstod inte att dricka vatten, vilket resulterade i att det slog svart framfor ogonen nar vi stod o tittade pe en fontanshow vid Bellagio. Sa det blev hela koret med dramatisk falla-ihop-pa-marken spektakel.... Som tur visste Sandy genast vad det var fragan om, och jag kande mig battre da jag fick vatten i mig.

Nu har jag tre dagar kvar i San Diego, plus en natt i New York och sen kommer jag hem till Finlandia! Jag kommer to 21.6 pa eftermiddagen, sa det ar sa gott som direkt till midsommarfirande :)

Ah vad livet ar tungt....

Naja, jag klarar val av detta i en vecka till ;-)

Underbara kvinnor vid vatten

For dem av er som har glomt hur vi ser ut, bl.a. mamma min ;-)

(Proportionerna blev lite fel nar jag vande pa bilden, sa vi ser bredare ut an vad vi ar pariktigt!)

Hola fran San Diego!

Semester!!! :-D Och inget daligt stalle att semestra pa! Prima sallskap, pool pa bakgarden, god mat, stranderna fulla med surfare etc. Igar var Pamsu, Sandy, Chris o jag i Hollywood och sedan pa Venice Beach (bada bilderna ar darifran). Hollywood var inget att hanga i julgranen, som Pamsu o Chris nog ocksa forvarnade oss om. Omradet ar ganska forfallet, men fullproppat med turister och typer uppkladda till alla filmfigurer man kan tanka sig.

Venice Beach daremot var bjuutiful! Dom har delvis filmat Baywatch dar. Och dom har pariktigt sanadar lifeguard kopin, och roda plastgrejer att flyta med och hela koret :)

Det ar nog nagot som smalter inom en nar man ser en lang vit (okej, nastan vit, ljus i varje fall) strand... Det symboliserar relaxation!

Goodbye New York, Hello San Diego!

Sista arbetsdagan är nu över, och vilken arbetsdag det var! Det råkade vara rekreationsdag på kontoret, så hela gänget åkte och fiskade! Vi tog en båt från Brooklyn och åkte ut på Atlanten, där de som ville fick pröva på fiskelyckan sin. Själv var jag nog så nöjd i min stol på däck med en cider i handen, att jag lämnade fiskande till de andra.

Bilden är tagen på bryggan efter att vi kom iland, nästan hela Finlands representation är med. Min boss Janne har beige skjorta och står längst till höger. Ambassadören är nästan högst upp, men farkkurock o svart lippis. Jag tror att det är många som inte skulle känna igen henne i de kläderna!

Jag kan inte tro att tre månader kan gå så snabbt som de har gjort, men jag har väl inget annat val än att face the facts. Och jag kan inte klaga på min nästa destination: San Diego och Pamsu!! :oD Och Sandy kommer också att vara där samtidigt, jee! För er som nu undrar vem Pamsu o Sandy är så kan jag berätta att det är mina högstadie(och efter det också)vänner från Pernå. Pamsu bor nära San Diego med sin Chris. Ska bli prima att se er igen!

Jag flyger alltså ner imorgon. Då kommer jag också att igen börja använda mitt finländska telefonnummer, för jag måste lämna tillbaks jobbtelefonen. Samma sak gäller e-mailen, det är helsinki- adressen som gäller från och med idag.

Ska nog ta och skriva ännu i San Diego, så häng kvar på bloggen än så länge!

Sista veckan!

Lite FN-fiilistelyä så här till att börjas med; Ban Ki-moon som håller tal i generalförsamlingssalen, s'il vous plaît!

* * * * * * * *

Jaa hörni, det börjar bli sista dagarna i äpplet (för den här gången), bara en vecka kvar! Så nu tar jag krampaktigt ut allt av dagarna = sömn är inte en prioritet...

Imorgon kommer Harry och Bettan, alltså Dannes föräldrar, hit på en veckas semester. Så då får jag lysa med all kunskap om staden som jag samlat på mig under de här tre månaderna :-)

Förra veckoslutet var tre dagar långt, för på måndagen firades det Memorial Day (till ära för alla amerikaner som har dött i militärservice) här i jenkkilän så då var FN stängt. Jag tycker absolut att man borde införa tre dagars veckoslut! (Det är ju bara en naturlig fortsättning på kampen om åtta timmars arbetsdagar, eller vad?)

Beachlife

Här är lite stämningar från "lilla Ryssland" aka. Brighton Beach, i södra kanten av Brooklyn, den närmaste stranden. Området är totalt ryskt, med surkål och Stolichnaya och hela faderullan.

Om en vecka är jag redan på lite bättre stränder, i San Diego :-D

Boston och TUUT TUUT TUUT

Vi tillbringade vecksolutet i Boston med Outi, praktikantkollegan min. Staden visade tyvärr inte sina bästa sidor; det regnade non-stop hela vecksolutet. Ursäkta jag måste korrigera, NÄSTAN hela vecksolutet- just då vi skulle stiga på bussen tillbaks till New York började solen skina!
Staden var vacker, men det var inte så inspirerande att springa runt i ösregnet. Så på söndag var vi på Harvard Museum of Natural History, som var jätte fint! Dom har bland annat 4400 glasblommor, otroligt detaljerade och de ser helt ut som riktiga blommor. De har använts till botaniska studier vid Harvard. Det var en pappa och son vid namnet Blaschka som gjorde dom för 100 år sedan.
Harvard var en liten besvikelse, men det kan hända att vi inte hittade till de finaste ställena. Det såg inte ut som jag hade föreställt mig det med stora vita byggnader :( Nåja, det är ju inte det som är poängen utan utbidningen man får där såklart! Men vi fick inte ens gå in i deras bibiliotek- ni ser på bilden hur ledsen Outi blev när vi märkte att man måste ha Harvard ID- kort för att gå in. Elitism!!

Nu undrar ni säkert vad jag menade med TUUT TUUT TUUT i rubriken... Jo det är så att baseball matcherna på Yankee Stadium tydligen börjar bli viktigare o mer spännande för varje dag. Och vad innebär det då; jo **FESTIVAL!! ** Hela natten! Va, nån som vill sova??? Forget it! Jo och trafikstockning också... Och som vi alla vet så kommer man mycket snabbare fram om man tutar. Och inga små tut här inte, utan ordentliga stå på tuten i 5 minuter tut.
Resultatet är en dötrött Johanna som önskar en långsam och plågsam förlust åt the Yankees! @#*!?+!#$!!

Vad jag egentligen gör här

Jag kom på att min blogg nästan uteslutande har handlat om vad jag håller på med på fritiden, så jag tänkte skriva ett par rader om jobbet nu för omväxlings skull. Som sagt så gör jag alltså en tre månaders tjänstemannapraktik vid Finlands ständiga representation vid Förenta Nationerna. Och vad betyder det i praktiken nu då?
Representationen a.k.a. YKE (YK-edustusto) är en del av Finland Utrikesministerium, och det är via oss som Finland deltar i FN så att säga. Vi har en ambassadör som heter Kirsti Lintonen, och har titeln permanent representant. På representationen jobbar cirka 25 människor, exklusive praktikanter och chaufförer etc.
Min förman Janne Jokinen har hand om alla ärenden som hör till Generalförsmlingens III-kommitté= mänskliga rättigheter, social utveckling, jämställdhet mellan könen och annat. Så som hans praktikant är det dessa ämnen som mina uppgifter kretsar kring. Ofta går jag på möten, och rapporterar sedan till Utrikesministeret om vad som sades. Jag har också samlat bakgrundsmaterial om olika ämnen, ringt hit och dit för att få svar på olika frågor och sånt. En stor del av dagen går alltid åt till att sitta framför datorn och skriva rapporter och e-mail till Helsingfors.
Mötena hålls i huvudsak i FN:s huvudbyggnad, som är ett stenkast från vårt kontor. Det är alltid massor av turister som irrar omkring i korridorerna i den delen av byggnaden som är öppen för alla; mötena hålls bakom portar som bara öppnar sig med "badgen" alltså id-kortet. De första dagarna då jag hade kortet kände jag mig så stor och viktig när jag gick till något möte, men den effekten har nog lagt sig lite efter ett par månader :)
Just nu har ursprungsbefolkningsforumet session, så mycket av det jag gör den här veckan och nästa vecka har med det att göra. Ämnet ursprungsbefolkningars rättigheter är jätte intressant, också med tanke på mina studier där jag ju inriktar mig på etnicitet inom sociologin. Andra ämnen som jag har haft att göra med är bl.a. Människorättsrådets val (som var idag faktiskt), våld mot kvinnor, uppföljningen på en specialsession om barns rättigheter, dödsstraff och konventionen om handikappade personers rättigheter.
Jobbet är krävande, det kommer man inte ifrån. Långa dagar, jag har väl samlat på mig 40 övertidstimmar under 2,5 månader. Men visst är det främst på frivillig basis som man sitter här till kl. 19 på kvällen, man vill ju både vara en bra praktikant och själv få ut så mycket som möjligt av arbetet!

Conan O'Brien

Kom just hem från Conan O'Briens tv-shows inspelningar! Tack Pia för biljettinskaffningen :)
Det var spännande att få se mannen och hela stöket som man inte ser i tv-rutan. Studion var otroligt liten, ungefär en fjärdedel av vad den ser ut i rutan. Gäster ikväll var William Shatner (Rescue 911, nog minns ni väl alla 90-talets hit??) och nån snygging från tv-serien Grey's Anatomy (de amerikanska kvinnorna i publiken blev tokiga!). Det var hela stuket med blinkande 'Applause' skyltar och så fick alla i publiken egna Conan O'Brien t-skjortor också :)
Men man märkte nog att hans jobb också är ett jobb bland alla andra, han såg uttråkad o allvarlig ut mellan tagningarna. Säkert är han en rolig typ även utanför showen, men Conan on air var ganska annorlunda än Conan off air...
Delen visas säkert i Finland något tag här i veckan, de brukar väl hinna dit med ett par dagars delay vill jag minnas.

Båtfärd och morsdag mm

Otroligt hur veckosluten kan gå så snabbt! Hui hai så är det söndag kväll igen... Jag har haft en busyg helg, med kryssning runt Manhattan, Euroviisukisastudio, "Leaving New York" fest hos Heidi, promenad i Central Park och sånt smått o gott.
Kryssningen var superb! Tre timmar på en båt som åkte runt hela Manhattan, man såg massor och från ett nytt perspektiv. Vi såg allt från frihetsgudinnan till undre sidan av Brooklyn Bridge, och även på avstånd Yankee Stadium som är precis här utanför mitt fönster (jag hade inte förstått att det är så nära till Manhattan härifrån, när man bara åker metro så har man inte riktigt koll).
Sedan efter båtfärden så blev det Euroviisu ståhej på Estonia House. Det blev riktigt dramatiskt i ett skede när en estnisk man som druckit för mycket ramlade omkull och blev liggande orörlig i fosterställning på golvet med vidöppna stirrande ögon- vi trodde att han hade nånslags anfall. Men han kvicknade till då bartendern sa att nu ringer jag efter ambulans... "Nej nej, inte behöver vi nån ambulans här inte, jag är ok". Nåja, i varje fall så vann ju Serbien och jag tycker att hela evenemanget såg riktigt fint arrangerat ut- bra jobbat Finland!
Heidi, min praktikantkollega, åker hem nästa torsdag :-( Så vi firade hennes sista lördag i New York med vin, öl och mera vin i hennes lyxiga bostad i Chelsea (bl.a. Ethan Hawke och Calista Flockhart= Ally McBeal och Harrison Ford bor i grannskapet). Vi dansade halva natten på en klubb, och sen så fick vi ju världens mest stålande idé: vi ringer morsdagssamtal till våra mammor!! Klockan var ju 5 i NY, men 11 i Finland. Ack vad vackert vi sjöng där på gatan medan solen gick upp... Mamma lät främst orolig över hur jag skulle komma hem, och av någon underlig anledning tyckte hon att jag skulle ringa och gratulera mommo först efter att ha sovit ett par timmar ;o)

Nåja nåja!

Visst har jag ju kompisar när jag pressar er lite ;o) Kiva kiva med kommentarer, tack!

Inget nytt här; jobb såklart, soligt och varmt väder, öl, vin, sangria, för lite sömn, härliga människor, bröd med så mycket konserveringsämnen att det hålls färskt i två veckor, Yankees match på högsta volym utanför mitt sovrumsfönster, intressanta möten på FN, mindre intressanta möten på FN, perklande i överfulla metrovagnar... Samma gamla vanliga alltså!

Kom ihåg att kommentera

Hörni nu, jag börjar småningom tro att min blogg bara samlar virtuellt damm, när ingen skriver kommentarer :o(
Alltså, ny regel: varje gång du läser ett inlägg så ska du skriva minst ett "Hej". Läkarintyg om oförmåga att använda fingrarna godtags som undantagsfall (kan faxas till nr. + 1 212 759 6156). Detta gäller speciellt min mamma, som jag vet att läser bloggen men inte har skrivit en enda kommentar. Skärpning!

Danne åkte hem igår, och idag är jag tillbaks på jobbet efter nästan en veckas semester. Ska försöka ta allt ut av de fyra veckorna som jag har kvar av praktiken, trots längtan efter Danne. Sedan så åker jag ju ner till San Diego för ett par veckor för att hälsa på Pamsu och Chris, ska bli så roligt!!

Fire! & Empire State Building

På onsdag morgon klockan 5.30 vaknar vi till skrik. Föreställ er fiilisen när jag helt duddrig öppnar gardinen för att se varför folk skriker, och ser att grannhuset står i ljusan låga! Folk klättrar ner för brandstegarna, och människor samlas på gatan för att se på detta real-life-entertainment. Jag tror att ingen blev skadad, brandmännen tog det ganska lugnt och man såg folk i fönstren som tydligen inte tyckte att situationen var tillräckligt allvarlig för att de skulle behöva ta sig ur huset.
Det tycks vara vanligt med bränder i Bronx, förra månaden dog nästan 10 människor i en allvarlig brand. Det är väl gasspisarna som ofta är orsaken. Jag kollar nuförtiden tio gånger att gasen säkert inte blivit på!

Brandbilden är tagen genom fönstret i mitt rum. Den andra är Danne och jag uppe i Empire State Buildning, och så lite utsikt från toppen. Otroliga vyer! Man skymtar huset där jag jobbar till höger bakom det högsta svarta tornet, som är Trump World Tower.

Bushen åkte förbi

Fick just ett plötsligt samtal av min praktikantkollega Heidi: "Mä oon tässä pihalla ja Bush ajaa kohta tästä ohi!". Hur vi än skyndade med Pia för att hinna ner i tid så hann ekipaget på tiotals bilar o motorcyklar redan köra förbi :( Han skall visst besöka någon skola i Harlem. Nå, nästa gång han skurrar förbi så ska jag nog bonga honom, och säga ett par utvalda ord om jag får chansen! ;)

Mannen min på besök

Äntligen är han här, och så blev han sjuk genast :o( Värsta febersjukan på gång, typiskt. Mitt immunförsvar verkar vara bättre (knack knack i trä).

Veckoslut på Long Island

Förra veckoslutet tillbringade jag med Solveig på Long Island i de kända Hamptons, rika NewYorkares sommarparadis (sommarvillorna= palatsen står på rad). Solveig är min morfars brors fd-kollega, och hon var så vänlig att bjuda mig hem till sig över helgen, fast vi aldrig träffats förrut. Trevligt sällskap, god mat, bastu (!), små nätta städer och långa sandstränder- vad mer kan man hoppas på? :)
På lördagen var vädret ännu fint (se bilden), men på söndag började den ökända stormen som det rapporterats om även i Finland. Jag hade inte ens vetat att en del av staden riskerade evakuering, det berättade mamma. Jag har inga vettiga tv-kanaler, så jag har varit lite "uutispimennossa". Men som jag skrev i mitt förra inlägg så vållade stormen mig inga större besvär än våta buntar.
Allvarligare nyheter (föurom att Ilkka Kanerva blev utrikesminister) är såklart skottlossningen i Virginia. Detta är ett vrickat samhälle som "producerar" människor som gör sånt!

Uselt uselt...

...väder alltså! Jag är inte så lite avundsjuk på de +20 graderna som ni har i Finland. Här är det under hälften av det, och regn för hela slanten. Översvämningar och avstängda metrolinjer, men som tur inte på min rutt till jobbet.
New Yorkarna visar sin pragmatiska sida och plaskar omkring i gummistövlar. Sura miner och blöta buntar. Men inte är man ju gjord av socker, som jag fick höra som barn!

Ny tradition

En ny tradition har etablerats: skriva blogg klockan halv sex på morgonen efter en kväll på stan. Om sanningen ska fram så är klockan redan 5.55... Tillbringade halva kvällen på "Suomi-bileet" hemma hos Sami, en av de som blivit anställda på YKE efter sin prakikperiod (läs: får nuförtiden faktiskt lön för jobbet han gör), och andra halvan på en hemlig bar som man aldrig skulle hitta ifall man inte visste precis vilken omarkerade gråa dörr man skall knacka på.
Jag hade en mardrömsaktig resa hem, D tåget som jag skulle ta kom efter en timmes väntan- Because of some technical problems... Jag klarade väntan tack vare spelen på min jobbtelefon, det var verkligen som en trip till 90-talet att sitta där på perrongen o spela matopeli :)
Bilderna: 1) vitrysse respektive kokis ur cappuccinokoppar på hemliga baren Back Door 2) Jag på trapporna till biblioteket vid Columbia University (lite mer inspirerande studieomgivning än Soc o Kom)

Glad påsk och god natt!

Kom just hem från en klubb som heter the Plumm (bl.a. Lindsey Lohan o Kanye West har setts där- hö hö) . Klockan är nästan halv sex! Kiva kväll, men måste medges att ytligheten når sina gränser ibland här i New York... Saknar äkta roligt ibland, istället för "titta-på-mig-så-snygg-jag-är"meininki.
Vi började kvällen med middag hemma hos en av de andra praktikanterna på Finlands FN representation, Pia. Hon bor i Brooklyn, och det tog en rejäl stund att ta sig dit- speciellt efter att ha åkt förbi rätta metrostoppen o sen måsta vänta på nästa tåg tillbaks... Men loppu hyvin kaikki hyvin, vi kom fram o kvällen var lyckad :)
Första bilden är från middagen hos Pia (från höger praktikanterna Pia, Outi, Heidi, jag och överst Sami som är anställd på YKE), andra är utsikten från en affär vid Union Square.

Husdjur

Får jag presentera, fröken Kackerlacka! I vårt kök bor även lillebror, gammelfarmor, fästman, mor och far, kusin, tvillingsystrarna, morbror, faster (med familj), svägerska, storasyster och morfar Kackerlacka. De springer tyvärr och gömmer sig direkt när jag sätter på ljuset, så jag har inte haft möjlighet att lära känna dom desto bättre.
Må medges att bilden är tagen med en ganska avancerad macro-funktion, så fröken K. ser större ut på bilden än hon är i verkligheten. Hon är ca 4 cm lång - och tycker förresten inte om att bli fotad; slutsatsen dragen på basis av farten som hon hade när hon förökte att fly från det stora skrämmande blixtrande monstret, som alltså var jag med kameran i högsta hugg.

------------

Yhteenveto: Torakoita. Ja paljon.

Summary: I'm Finnish, I'm not used to cockroaches.

Abrégé: Il y a des cafards dans ma cuisine!

Snö! - Jee (?)

New York-borna är helt förvirrade- SNÖ I MARS !??! Det borde ju vara vår liksom. Plogbilar tycks vara ett okänt fenomen. Det är ändå så varmt att snön inte hålls i fast form, utan folk plaskar omkring i slask upp till vristerna. Inte så lockande att gå ut precis. Jämför med bilderna i mina andra blogginlägg, det ser lite annorlunda ut, va...
Jag fattar inte vart veckan tog vägen, den bara sprang iväg. När alla jobbuppgifter i princip är nya, så tar den enklaste grejen massor med tid. Så ibland känns det som att jag är jätte ineffektiv, men det börjar väl löpa bättre då man får lite mera rutin i jobbet. Själva uppgifterna har hittills främst varit att gå på möten och skriva rapporter till utrikesministeriet om vad som sades. Så jag sitter totalkoncentrerad i två timmar och skriver ner allt vad alla säger, så att jag inte ska missa något viktigt..
Just nu är förberedelserna för ett uppföljningsmöte om en tidigare konferens om barnens rättigheter på gång. Nu ska länderna komma överens om vilket datum, format osv. mötet ska ha- det låter inte så komplicerat men då alla vill ha sin vilja igenom så blir det nog det i alla fall. Det är ganska spännande med simultantolkning mellan engelska, franska, kinesiska, arabiska, spanska och ryska :)
Igår åt jag etiopisk mat för första gången, det var spännande. Man äter med händerna, och det vi beställde var olika bönmössön som man äter med hjälp av ett svampliknande bröd. Jag var tillsammans med en NY-bo, Kristiina, som är min bror Niclas vän.
Idag är det St. Patrick’s Day, som lär ska firas här på lite liknande sätt som wappen i Finland. Just nu är det någon parad på gång på Manhattan, och alla lär ska vara grönklädda och bete sig dåligt... skrämmande....
Förra måndagen var jag och lyssnade på finländsk musik på ett ställe som heter Knitting Factory. Det var något som hette Finnish Moosic Tour, nånslags exportkikka för finländska bänd. Jag har hört att det t.o.m. togs upp i nyheterna i Finland! Typiskt på något sätt, då Finlands ens nämns i något annat land så blir det nyhet hemma :) I alla fall så uppträdde Kimmo Pohjonens KTU-bänd, 22-Pistepirkko, Lodger och Disco Ensemble. Jag blev helt tagen av Disco Ensemble, dom är ju verkligen bra! Jag har inte tidigare hör deras musik, har bara hört talas om dem.
Och på onsdagen var det sedan dags för en helt annan sorts musikupplevelse, nämligen NY Philharmonic Orchestra! Jag hade turen att få en gratis biljett av en annan praktikant. Det var inte alls avslappnande och harmoniskt, som jag hade väntat mig, utan snarare kaotisk och stressande musik. Det var i alla fall mycket intressant, och musikerna var oerhört begåvade.

Nämen ser man på, en plogbil körde just förbi vårt hus! Jag som hade givit upp hoppet på att komma torrskodd nånstans idag :)

-----------------------
Yhteenveto: Sataa lunta --> newyorkilaiset paniikissa. Töissä mulla on ajoittain pallo hukassa --> asioiden hoitamiseen kuluu välillä kohtuuttoman paljon aikaa. Olen myös elänyt omaa elämääni --> suomalaista musiikkia newyorkilaisella klubilla, klassista stressimusiikkia.

Summary: It's snowing- What the ****? I'm still a bit lost at work... But I have been taking care of my social duties!

Abrégé: Bonjour! Je m'apelle Johanna. Je suis en New York. Au revoir! ;)

Första veckan avklarad

Första veckan på jobbet har varit intensiv, massor med nya saker att förstå och lära sig (och det kommer nog inte att ta slut här). FN har inte precis de enklaste strukturerna och beslutsprocesserna, det är mycket som ännu tillsvidare åtminstone är hebreiska för mig. Jag har varit så trött efter jobbet att jag bara inte orkat skriva blogg heller, utan nästan gått direkt och sova. Har känt mig lite onödig på jobbet, men bara jag kommer igång med de egentliga uppgifterna så ska det nog bli bättre. Det har nog blivit långa dagar ändå, för att få alla praktiska saker skötta och bekanta mig med utrikesministeriets dataprogram o databaser osv. Min boss Janne har varit jätte upptagen på grund av att Committee on the Status of Women har haft session, så jag har inte hunnit se mycket mer än skymten av honom. Alla andra som jobbar på representationen har också hemskt bråttom hela tiden, många verkar vara överbelastade med sina uppgifter. Jag har förstått på tidigare praktikanter att det i allmänhet varit lite si och så med orienteringshjälp från handledarnas sida... Men min välsignelse är Heidi, en annan praktikant på representationen som började ett par veckor innan mig. Henne vänder jag mig till när jag har någonting att fråga, vilket händer cirka var tionde minut!

På fredagar brukar alla praktikanter träffas på en bar på FN som heter Delegates lounge. Det finns omkring 200 praktikanter på FN:s sekretariat, som jag alltså inte har någonting att göra med för jag är ju anställd av Finlands stat/ Utrikesministeriet/ Representationen vid FN (=YKE; YK:n edustusto). Så för att träffa andra människor än de som jobbar vid YKE så är det ett ypperligt tillfälle att gå till Delegates lounge på fredagkväll efter jobbet. Och vad världen är liten! Jag träffade där två flickor, eller kvinnor är de väl vid det här laget, som jag träffat förut. Susanne gick samma kurs som jag på Göteborgs Universitet, och Jenni har varit med i utskottet för utvecklingssamarbete vid H:fors uni, där jag aktivt är med. Om den finlandssvenska ankdammen är liten, så tycks New York också vara det :)

Idag lördag har jag varit på MoMA; Museum of Modern Art. Jag hann tyvärr vara där bara en timme innan det stängde, för jag var så sent ute. Men med UN Ground Passet så kommer man in gratis, så jag kan gå igen när jag vill. Jag hann inte se de mest spännande tavlorna, som jag vet att dom har där som t.ex. Dalís rinnande klockor.

Temperaturen varierar något otroligt här förresten! Det har varit allt mellan -5 och +15 under den veckan+ några dagar som jag varit här. Man måste tydligen vara beredd på allt, och för säkerhets skull ha med både stopparock och t-skjorta i väskan när man går hemifrån...

Min vanliga kännykkä fungerar förresten inte (jag trodde att det var 3bandstelefon, men tydligen är det inte det). Så jag har nu vidarekopplat alla samtal ringda till mitt finländska nummer till den kännykkä som jag fick från jobbet här. Jag ger gärna mitt US nummer åt folk jag känner, men vill inte sätta ut det här på bloggen där vem som helst kan se den. Så skicka mail till mig om du vill ha numret, så skickar jag det till dig ”privana”!

Jag bifogar två bilder, en från MoMA och en från Times Square by night, båda bilderna tagna idag. Time Square är ett sjukt ställe, kapitalismens Mecka (eller kanske Las Vegas rankas ännu högre på den fronten) med blinkande megalomaniska neonskyltar av alla världens riistoföretag som man kan tänka sig.

Kuckelikuu, klockan är inte ens sju!

Jet lag... Jag vaknade för en stund sedan helt pigg och färdig för en ny dag. I och för sig helt positivt, enda problemet är att klockan är halv sju på morgonen! Dygnsrytmen har förskjutits ganska redigt, det har aldrig tidigare hänt att jag skulle vakna av mig själv före klockan 9. Det är ännu nästan mörkt ute och jag tönöttär här helt vaken. Men det positiva är att jag äntligen fick kontakt till nätet! Igår kväll var det helt omöjligt av någon anledning, kanske för att det var så många användare. Jag antar att jag är den enda tokstollen som är online den här tiden en söndag morgon...
Igår var jag första gången på Manhattan, kände mig som Alice i Underlandet när jag steg av metron. Det är nog inte meningen att man ska uppleva Manhattan ensam, jag saknade verkligen någon (helst Danne såklart) att dela alla intryck med.
Men å andra sidan så var det jätte effektivt att sightseea ensam. Jag hann med massor på bara några timmar; Grand Central Station, New York Public Library, Bryant Park (på första bilden, med biblioteket i bakgrunden), FN-byggnaden (övade in arbetsresan), Times Square (andra bilden), Broadway, Frihetsgudinnan (på superlångt avstånd må medges), Ground Zero, Wall Street (som visade sig vara en smal och ganska intetsägande gata) och Brooklyn Bridge.
Ground Zero var en obehaglig upplevelese. Att stå där och tänka hur det såg ut 11.9.2001, det gav mig rysningar. Det är nästan som att skräcken blivit inristad i gatorna, ingen kan ju glömma vad som hänt just på den platsen. Och att det dessutom är den geografiska startpunkten till de dåraktiga krigen i Afghanistan och Irak, det har man svårt att smälta. Dessa tankar i kombination med stora upphängda bilder från attacken och ivriga försäljare som trugade postkort med bilder av händelsen fick mig att gå därifrån så gott som genast.
Trots dessa tråkiga fiilisar rymdes det också mycket bra i dagen. Det var jätte varmt, nästan 15 grader tror jag, och soligt. Vissa gick t.o.m. i skjorts och t-skjorta! (Det skulle inte jag ha gjort.) Det var förvirrande att se dessa avklädda människor sida vid sida med folk i dunjacka, men det är ju lite som våren i Finland när ingen riktigt vet hur mycket man ska ha på sig.
När jag i ett skede tog fram min karta för att fundera vart jag skulle gå till nästa, så kom det genast fram en polisgubbe till och frågade om han kan hjälpa till. Då jag sa att jag bara funderar på vart jag skall gå till nästa så blev han som en turistguide och tipsade mig om sevärdheter i närheten. Tänk dig Jorma Virtanen, poliisikonstaapeli, som står vid Alexandersgatan i Helsingfors självmant gå fram till en turist och erbjuda hjälp!

Framme!

Hej på dig som läser det här!

Ja och hälsningar från the Bronx :) Anlände igår hit till New York City, och var helt durrig i huvudet efter den långa flygresan. Klockan 18.30 gick jag till slut och lade mig, då var klockan enligt min kropp 1.30 på natten. Med tanke på att jag vaknat klockan 6.00 så kan ni förstå att golvet gungade en aning. Men idag mår jag redan nästan normalt, har bara tagit det lugnt.
Har inte hunnit se så mycket annat än de närmaste kvarteren här runt 828 Gerard Avenue som är min adress. Bilderna högst upp är av aulan i huset där jag bor (resten av huset är inte lika fint...) och av gatan här utanför. Det är som på film att gå omkring på gatorna och snappa upp ett "What up nigga" här och ett "Hey muthafucka watch where you're going" där. Jag är definitivt i minoritet här pga. mitt kritvita fejs. Massor med afroamerikaner o latinon. Jag har idag hört mera spanska på gatorna än engelska, och en gubbe som talade spanska till mig vid Chinese takeaway luckan var jätte överraskad när jag inte förstod vad han sa. Och på tv:n är det lika många spanska kanaler som engelska. Kanske jag kommer att få lära mig lite spanska på köpet! Men det här gäller alltså nog bara Bronx, på Manhattan är det helt annan meininki.
Tuula, tanten som jag hyr rum av, är jätte hjälpsam o trevlig så det ska gå riktigt fint att bo här. Jag kände mig genast som hemma. Hon jobbar delvis med att laga finländsk mat på beställning och i morse när jag vaknade höll hon på att baka perus finsk bulla :) Jag ser förresten Yankee Stadium från mitt fönster. Rummet är hemtrevligt och så får jag kontakt till trådlös internet också, vilket är ett stort plus. De av er som använder Skype; det är bara att ringa eller skicka meddelande när jag är online! Ja och det sku vara jätte kiva med kommentarer såklart :)