Kuckelikuu, klockan är inte ens sju!

Jet lag... Jag vaknade för en stund sedan helt pigg och färdig för en ny dag. I och för sig helt positivt, enda problemet är att klockan är halv sju på morgonen! Dygnsrytmen har förskjutits ganska redigt, det har aldrig tidigare hänt att jag skulle vakna av mig själv före klockan 9. Det är ännu nästan mörkt ute och jag tönöttär här helt vaken. Men det positiva är att jag äntligen fick kontakt till nätet! Igår kväll var det helt omöjligt av någon anledning, kanske för att det var så många användare. Jag antar att jag är den enda tokstollen som är online den här tiden en söndag morgon...
Igår var jag första gången på Manhattan, kände mig som Alice i Underlandet när jag steg av metron. Det är nog inte meningen att man ska uppleva Manhattan ensam, jag saknade verkligen någon (helst Danne såklart) att dela alla intryck med.
Men å andra sidan så var det jätte effektivt att sightseea ensam. Jag hann med massor på bara några timmar; Grand Central Station, New York Public Library, Bryant Park (på första bilden, med biblioteket i bakgrunden), FN-byggnaden (övade in arbetsresan), Times Square (andra bilden), Broadway, Frihetsgudinnan (på superlångt avstånd må medges), Ground Zero, Wall Street (som visade sig vara en smal och ganska intetsägande gata) och Brooklyn Bridge.
Ground Zero var en obehaglig upplevelese. Att stå där och tänka hur det såg ut 11.9.2001, det gav mig rysningar. Det är nästan som att skräcken blivit inristad i gatorna, ingen kan ju glömma vad som hänt just på den platsen. Och att det dessutom är den geografiska startpunkten till de dåraktiga krigen i Afghanistan och Irak, det har man svårt att smälta. Dessa tankar i kombination med stora upphängda bilder från attacken och ivriga försäljare som trugade postkort med bilder av händelsen fick mig att gå därifrån så gott som genast.
Trots dessa tråkiga fiilisar rymdes det också mycket bra i dagen. Det var jätte varmt, nästan 15 grader tror jag, och soligt. Vissa gick t.o.m. i skjorts och t-skjorta! (Det skulle inte jag ha gjort.) Det var förvirrande att se dessa avklädda människor sida vid sida med folk i dunjacka, men det är ju lite som våren i Finland när ingen riktigt vet hur mycket man ska ha på sig.
När jag i ett skede tog fram min karta för att fundera vart jag skulle gå till nästa, så kom det genast fram en polisgubbe till och frågade om han kan hjälpa till. Då jag sa att jag bara funderar på vart jag skall gå till nästa så blev han som en turistguide och tipsade mig om sevärdheter i närheten. Tänk dig Jorma Virtanen, poliisikonstaapeli, som står vid Alexandersgatan i Helsingfors självmant gå fram till en turist och erbjuda hjälp!